×

Meddelande

EU e-Privacy Directive

This website uses cookies to manage authentication, navigation, and other functions. By using our website, you agree that we can place these types of cookies on your device.

View Privacy Policy

View e-Privacy Directive Documents

View GDPR Documents

You have declined cookies. This decision can be reversed.

Godsvagnar

LNJ N 97

[bild saknas]

Littera och nr: N 97

Tidigare littera och nr: LNJ N 97, SRJ N 330, HB 45

Tillverkare: Ljunggrens Verkstads AB, Kristianstad

Tillverkningsår: 1901

Tillverkningsnr: 1919

Vagnen levererades med tillverkningsnummer 1919 till Länna – Norrtälje Järnväg som LNJ N 97. LNJ övertogs 1905 av Stockholm – Rimbo Järnväg som 1909 kom att bli Stockholm – Roslagens Järnvägar, SRJ. LNJ N 97 inordnades i SRJs nummersystem och blev SRJ N 330.

Vagnen såldes sedermera till Holmens Bruk i Hallstavik och fick beteckningen HB 45. Den kom senare att övertas av museiföreningen Stockholm – Roslagens Järnvägar.

Tjustbygdens Järnvägsförening fick vagnen 1993 från museiföreningen Stockholm – Roslagens Järnvägar i samband med att ångloket L18p 3147 var utlånat dit. Vagnen var inte komplett när den kom till Västervik och har inte renoverats av föreningen. 

 

NVHJ Gm 224

Littera och nr: Gm 224

Tidigare littera och nr: HWJ G 430, NVHJ G 224, NVHJ Gm 224, SJ Gsp 300727, SJ  VIII D 2 Ms Bgv 454, SJ I D 2 Ms Tjv 613718.

Tillverkare: Vagnfabriksaktiebolaget i Södertälje, Södertälje

Tillverkningsår: 1894

Vagnen levererades till Hultsfred – Västerviks Järnväg som HWJ G 430. Efter önskemål från beställaren blev utförandet motsvarande bolagets äldre täckta godsvagnar. Den hade därför vid leveransen stående träpanel.

En skillnad mot äldre levererade vagnar var att ramverket tillverkades helt i järn. 

När Hultsfred-Västerviks Järnväg, Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg samt Norsholm-Bersbo Järnväg slogs samman till Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar omnumrerades bolagens vagnar i en gemensam nummerserie och HWJ G 430 blev NVHJ G 224 för att senare få littera Gm.

Vid förstatligandet av NVHJ infördes vagnen hos SJ 1950 som Gsp 300727. Den slopades dock som trafikvagn redan 1956 och övergick till tjänst som förrådsvagn vid Norrköping Östra med beteckningen SJ VIII D 2 Ms Bgv 454. 1961 gjordes nummerserierna för tjänstevagnar om och den nya identiteten blev SJ I D 2 Ms Tjv 613718.

Vagnen kom att ingå i det tågsätt med äldre NVHJ-fordon som på 1960-talet hamnade i Västervik. Tågsättet ägdes då av Sveriges Järnvägsmuseum och var deponerat hos Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening. Dessa fordon kom att ställas upp bakom rälsbussgaraget vid Hallströmsgatan mellan åren 1971 och 1979. Under denna tid kom några entusiaster att påbörja renovering av fordon. Då dessa saknade lokaler så kom Gm 224 vid renoveringen att förses med en mellanvägg och en tredjedel av vagnen blev fikarum medan resten användes som verkstad och förråd. Efter att Tjustbygdens Järnvägsförening bildats 1979 kom depositionen att överlåtas på dem innan fordonen såldes till Tjustbygdens Järnvägsförening 1983.

Vagnen har använts sparsamt i trafik genom åren. Inredningen den fick på 1970-talet revs 2004 och 2015 byttes en stor del av vagnens virke. Den står numera uppställd i Tuna där den disponerats som cafélokal.

 

NKlJ Gm 513

Littera och nr: Gm 513

Tidigare littera och nr: UHB L1 513, NKlJ G 513, NKlJ Gm 513

Tillverkare: Vagn- & Maskinfabriken, Falun

Tillverkningsår: 1918

För träkolstransporter till de olika järnbruken längs Nordmark-Klarälvens Järnvägar byggdes en serie långa träkolsvagnar med glesa höga träväggar. I takt med att man i allt större utsträckning började använda normalspåriga träkolsvagnar upplastade på överföringsvagnar byggdes de smalspåriga vagnarna om till godsfinkor 1928. Med sina nio meter långa underreden var vagnarna de största tvåaxliga godsfinkorna på smalspåriga järnvägar i landet.

Många av vagnarna användes senare som förrådsvagnar, och några liksom vår försågs med elvärme. NKLJ Gm 513 togs senare omhand av Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg, som 2010 sålde vagnen till Tjustbygdens Järnvägsförening. De första åren efter att vagnen kom till Västervik stod den uppställd vid lokstallet och användes som vedförråd för ångloksdriften. För närvarande pågår renovering för att kunna använda i vagnen i trafik och under 2020 byttes allt virke i vagnen ut. På bilden ovan är vagnen under renovering.

 

NKlJ Gm 624 

 Littera och nr: Gm 624

Tidigare littera och nr: NKlJ Gs 624, NKlJ Gm 624

Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar

Tillverkningsår: 1913

Nordmark-Klarälvens Järnvägar beställde mellan 1908 och 1913 30 stycken täckta godsvagnar av denna typ. Brädväggarna var från början utförda med pärlspontad panel. När den sista smalspårssträckan i Värmland lagts ner 1990 hamnade Gm 624 till Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg. 2008 såldes den vidare till Tjustbygdens Järnvägsförening som rustade upp den och försåg den med ett enklare kök. Den kom att användas i föreningens verksamhet i några år innan den hyrdes ut som café i Tuna.

 

NVHJ Im 685

Littera och nr: Im 685

Tidigare littera och nr: HWJ I 331,  NVHJ I 685, SJ Imp 322695,  SJ VIII D 38 Bs Tjv 57,  SJ ID 2 Bs TJV 612521

Tillverkare: Ankarsrums Bruk, Ankarsrum

Tillverkningsår: 1881

Vagnen levererades till Hultsfred-Westerviks Jernväg av Ankarsrums bruk. Bruket var banans största enskilda aktieägare och viktigaste kund. Totalt byggdes där över hundra vagnar mellan 1877 och 1881. Bruket grundlades som järnbruk 1685. Under slutet av 1800-talet utvecklades bruket med bl.a. emaljverk. Mest känt är kanske bruket för sin tillverkning av spisar, först i gjutjärn och senare även elektriska. Även badkar, stekpannor, emaljskyltar, kanonkulor, semaforvingar och Vikingkaminer är exempel på brukets varierade produktion.

Vilket nummer vagnen hade från  början är inte känt men vid Norsholm – Västervik – Hultsfreds Järnvägar, NVHJ, fick vagnen beteckningen NVHJ I 685. Vilket nummer vagnen hade hos HWJ är inte klarlagt. Litteran ändrades senare till Im. Vagnen var utrustad för att vintertid kunna användas som spårrensare. Hos SJ blev vagnen inregistrerad 1950 som SJ Imp 322695. Den slopades under 1950-talet som trafikvagn och blev 1956 tjänstevagn vid banavdelningen som spårrensare med beteckningen SJ VIII D 38 Bs TJV 57. 1961 ändrades vagnens beteckning till SJ ID 2 Bs TJV 612521.

I slutet av 1960-talet överfördes vagnen till Sveriges Järnvägsmuseum och deponerades hos Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening. Den kom att ingå i det museitågsätt som under 1970-talet stod uppställt bakom rälsbussgaraget vid Hallströmsgatan. 1979 flyttades depositionen över till då nybildade Tjustbygdens Järnvägsförening och 1983 köptes vagnen loss från SJ. En renovering påbörjades under 1980-talet men kom aldrig att slutföras.

 

NKlJ NN 714

Littera och nr: NN 714

Tidigare littera och nr: KMJ NN 714, NKlJ NN 714

Tillverkare: Karlstads Mekaniska Verkstads Filial, Kristinehamn

Tillverkningsår: 1902

Mellan 1902 och 1918 köpte Nordmark-Klarälvens Järnvägar drygt 400 öppna godsvagnar av littera NN. Vagnarna användes för transport av bland annat järn, stål, träkol, virke, sågtimmer och styckegods. Under 1950-talet började vagnarna att bli slitna och kom att ersättas av modernare vagnar. Många vagnar kom ändå att överleva långt in i modern tid som tjänstevagnar och flera fanns kvar när det sista smalspåret i Värmland lades ned 1990. NKlJ NN 714 kom först att säljas till Skara-Lundsbrunns Järnvägar innan den hamnade hos Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg och slutligen hos Tjustbygdens Järnvägsförening. Vagnen är inte renoverad men används som upplag av maskinavdelningen för att förvara större fordonsdelar i samband med arbeten på andra fordon.

 

NKlJ O 1847

Littera och nr: O 1847

Tidigare littera och nr: NKlJ O 1847

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Arlöv

Tillverkningsår: 1958

Nordmark-Klarälvens Järnvägar var under 1950-talet i behov av att modernisera sin vagnpark. Från ASJ i Falun köptes 1955 en första serie på 10 st O-vagnar med höga fällbara plåtlämmar, kraftiga ramverk och axlar och hjul av normalspårstyp. Vagnstypen blev lyckad och 1958-59 levererades ytterligare 62 vagnar av samma typ, den här gången från ASJ i Arlöv. Man fortsatte att köpa vagnar av samma typ men nu breddade två decimeter till 2,4 meters bredd. Vagnarna köptes från både AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Arlöv, Christian Olsson i Falkenberg och AB Gävle Vagnverkstad i Gävle.

Allt som allt anskaffade man 170 vagnar av typen, varav ca 100 st var bromsade.  O 1847 är av den bredare modellen och utrustad med tryckluftsbroms. När smalspårstrafiken i Värmland upphört 1990 såldes vagnen till Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg. Den såldes vidare till Tjustbygdens Järnvägsförening som renoverade den och satte den i trafik 2004. Den används främst för transporter vid banarbeten.

 

NKlJ O 1931

Littera och nr: O 1931

Tidigare littera och nr: NKlJ O 1931

Tillverkare: AB Gävle Vagnverkstad, Gävle

Tillverkningsår: 1965

 Nordmark-Klarälvens Järnvägar var under 1950-talet i behov av att modernisera sin vagnpark. Från ASJ i Falun köptes 1955 en första serie på 10 st O-vagnar med höga fällbara plåtlämmar, kraftiga ramverk och axlar och hjul av normalspårstyp. Vagnstypen blev lyckad och 1958-59 levererades ytterligare 62 vagnar av samma typ, den här gången från ASJ i Arlöv. Man fortsatte att köpa vagnar av samma typ men nu breddade två decimeter till 2,4 meters bredd. Vagnarna köptes från både AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Arlöv, Christian Olsson i Falkenberg och AB Gävle Vagnverkstad i Gävle.

Allt som allt anskaffade man 170 vagnar av typen, varav ca 100 st var bromsade.  O 1931 är av den bredare modellen och obromsad. När smalspårstrafiken i Värmland upphört 1990 såldes vagnen till Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg. Den såldes vidare till Tjustbygdens Järnvägsförening som renoverade den och satte den i trafik 2004. Den används främst för transporter vid banarbeten.

 

NKlJ O 1970

Littera och nr: O 1970

Tidigare littera och nr: NKlJ O 1970

Tillverkare: AB Gävle Vagnverkstad, Gävle

Tillverkningsår: 1966

Nordmark-Klarälvens Järnvägar var under 1950-talet i behov av att modernisera sin vagnpark. Från ASJ i Falun köptes 1955 en första serie på 10 st O-vagnar med höga fällbara plåtlämmar, kraftiga ramverk och axlar och hjul av normalspårstyp. Vagnstypen blev lyckad och 1958-59 levererades ytterligare 62 vagnar av samma typ, den här gången från ASJ i Arlöv. Man fortsatte att köpa vagnar av samma typ men nu breddade två decimeter till 2,4 meters bredd. Vagnarna köptes från både AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Arlöv, Christian Olsson i Falkenberg och AB Gävle Vagnverkstad i Gävle.

Allt som allt anskaffade man 170 vagnar av typen, varav ca 100 st var bromsade.  O 1970 är av den bredare modellen och utrustad med tryckluftsbroms. Den kom att bli den sist levererade vagnen med konventionell bladfjädring. När smalspårstrafiken i Värmland upphört 1990 såldes vagnen till Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg. Den såldes vidare till Tjustbygdens Järnvägsförening som renoverade den och satte den i trafik 2004. Den används främst för transporter vid banarbeten.

 

SJ Gsp 300606

Littera och nr: Gsp 300606

Tidigare littera och nr: VGJ Gsl 2067, SJ Gshp 300606, SJ Gsp 300606

Tillverkare: Deutsch-Luxemburgische Bergwerks- und Hütten-AG, Abteiler Dortmunder Union, Dortmund, Tyskland

Tillverkningsår: 1923

Efter första världskriget gjorde den svaga tyska valutan att det var fördelaktigt att köpa järnvägsfordon därifrån. VGJ köpte därför en serie godsfinkor av svensk standardtyp från Dortmund 1920. Vagnen kom efter förstatligandet till Växjö, och rullade bland annat i tågen till Hultsfred och Oskarshamn. Den kom på 1980-talet att hamna hos Järnvägsföreningen Smålandsspåret. När föreningens upplöstes 1989 såldes vagnen till Föreningen Smalspåret Växjö-Västerviks lokalavdelning i Växjö. Den stod under några på 1990-talet uppställd i Braås men kom 1997 till Tjustbygdens Järnvägsförening där den nu är deponerad. Den fick en mindre upprustning 2004 för att kunna användas i trafik. Kompletterande renoveringsarbeten har gjorts senare. Normalt sett används vagnen som vedförråd vid stationen i Verkebäck.

 

SJ Gsp 300760

Littera och nr: Gsp 300760

Tidigare littera och nr: WÅB G 413, NVHJ G3 522, NVHJ Gs 522, SJ Gsp 300760

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping, 1912

Tillverkningsår: 1912

Vagnen levererades till Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg som WÅB G 413. Efter att bolaget gått samman med Norsholm-Bersbo Järnväg och Hultsfred-Västerviks Järnväg till Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar fick vagnen beteckningen NVHJ G3 522. Litteran ändrades senare till Gs. Då NVHJ:s godsvagnar inregistrerades i SJ:s nummerserier 1950 blev vagnen SJ Gsp 300760.

Efter att ha slopats som trafikvagn ställdes den upp i Jenny och såldes senare till Skara Järnvägsmuseum, nuvarande Skara-Lundsbrunns Järnvägar, SkLJ. 1984 kom vagnen tillbaka till Småland efter att ha köpts av Tjustbygdens Järnvägsförening samma år. 1995 genomgick vagnen en större renovering då virket i väggar och golv byttes helt. Den har renoverades på nytt 2015. Den har använts flitigt i föreningens tåg genom åren.

I föreningens ägo har vagnen renoverats i omgångar, den senaste renoveringen skedde 2015.

 

SJ Gsp 300823

Littera och nr: Gsp 300823

Tidigare littera och nr: MÖJ G 1204, MÖJ Gh 1204, SJ Gshp 300823, SJ Gsp 300823

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1914

MÖJ G 1204 ingick i en serie av 20 täckta och 24 öppna godsvagnar som levererades till Mellersta Östergötlands Järnvägar, MÖJ, 1914. Vagnleveransen skedde i samband med att MÖJ utökade sitt linjenät med bandelen Fornåsa-Motala och elektrifierade den nya bandelen samt sträckan Linköping-Fågelsta. Delen Klockrike-Borensberg hade öppnats för elektrisk drift redan 1908. Litteran ändrades senare till Gh.

Vagnen saknar broms men är utrustad med genomgångsledning för tryckluftsbroms. I samband med att MÖJ förstatligades 1950 omnumrerades den till SJ Gshp 300823. Någon gång under 1960-talet togs inredningen för hästtransport bort och vagnen fick i stället beteckningen Gsp. 

Efter att ha stått avställd i Jenny under flera år såldes vagnen av SJ 1978 till Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening och övertogs av Tjustbygdens Järnvägsförening 1983. Efter att ha ha använts i föreningens trafik till 1992 ställdes vagnen av för renovering och 1997 genomgick den rostlagning och byte av virke i väggarna.

Numera har föreningen utrustat vagnen med både elverk och kompressor för att kunna använda den vid exempelvis större banarbeten.

 

SJ Psp 321334

Littera och nr: Psp 321334

Tidigare littera och nr: ÖJ P 490, SJ Psp 321334, SJ Tjv 617575, RB 21, SLJ 21, VHVJ 21, SMAB 21

Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar

Tillverkningsår: 1943

Under 1940-talet köptes en större mängd moderna grusvagnar in av Ölands Järnvägar. Vagnarna kunde även användas för transport av sockerbetor. Flertalet vagnar blev efter förstatligandet flyttade till Roslagsbanan, där de flesta överlevde ända in på 1990-talet som just grusvagnar. Före detta  Psp 321334 kom att säljas till Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnväg AB i slutet av 1980-talet. Efter att bolaget gått i konkurs 1992 såldes vagnen vidare till Småländska Smalspåret AB och kom att bli stående i Tuna. När även detta bolags verksamhet upphörde efter en likvidation så kom vagnen att säljas till Tjustbygdens Järnvägsförening 2005. Vagnen är avställd i väntan på renovering.

 

SJ NNrp 323089

Littera och nr:  NNrp 323089

Tidigare littera och nr: MÖJ NN S13, NVHJ NN2 1917, NVHJ NNr 1917, SJ NNrp 323089

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1916

1917 startade AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping egen uthyrning av vagnar. Vagnarna hyrdes ut till olika privatbanor då vagnar behövdes vid tillfälliga trafiktoppar. För att vagnarna skulle bli godkända för trafik inregistrerades de som privatägda vagnar hos Mellersta Östergötlands Järnvägar.

Den här vagnen inregistrerades hos Mellersta Östergötlands Järnvägar som MÖJ NN S13 men ägdes av AB Svenska Järnvägsverkstäderna. När uthyrningsverksamheten avvecklades efter några år såldes vagnen till Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar där den blev NVHJ NN2 1917. Det ändrades senare till NVHJ NNr 1917. När SJ övertog vagnen vid förstatligandet av västerviksbanorna kom den att bli SJ NNrp 323089. När vagnen tagits ur trafik kom den till sist att ställas upp i Jenny tillsammans med ett flertal andra övertaliga godsvagnar. Den kom att hamna på museibanan Anten-Gräfsnäs Järnväg i början av 1980-talet. Den kom tillbaka till Småland efter att ha köpts av Tjustbygdens Järnvägsförening 2007. 2013 renoverades vagnen och sattes i trafik.

 

SJ NNrp 323119

Littera och nr: NNrp 323119

Tidigare littera och nr: WÅBJ NN 821, NVHJ NN3 2401, NVHJ Nnr 2401, SJ NNrp 323119

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1916

Vid leveransen till Hultsfred-Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg fick vagnen beteckningen WÅBJ NN 821. När när bolaget tillsammans med Norsholm-Bersbo Järnväg bildat Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar ommärktes vagnen till NVHJ NN3 2401. Litteran ändrades senare till NNr. Efter att SJ övertagit vagnen blev den 1950 SJ NNrp 323119. Efter att ha slopats som trafikvagn stod den uppställd i Jenny innan den köptes av museiföreningen Anten – Gräfsnäs Järnväg. Tjustbygdens Järnvägsförening köpte vagnen 1980. Den kom i trafik 1986.

 

SJ NNrp 323146

Littera och nr: NNrp 323146

Tidigare littera och nr: WÅBJ NN 832, NVHJ NN3 2406, NVHJ NNr 2406, SJ NNrp 323146

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1916

 Vagnen levererades som WÅBJ NN 832 under en period då mer än 100 öppna godsvagnar köptes till västerviksbanorna. Efter bolagssammanslagningar till Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar kom vagnen att bli NVHJ NN3 2406, senare NNr 2406. Vagnen hade ursprungligen bromshytt och är den enda bevarade NVHJ-vagn som varit utrustad med sådan. Bromshytten användes så länge tågen var handbromsade av särskild bromsarpersonal, så att bromsaren skulle kunna sitta skyddad mot väder och vind.

I samband med att vagnen senare försågs med tryckluftsbroms tog bromshytten bort och ersattes av en enkel stödvägg för bromsveven. När västerviksbanorna förstatligats kom vagnen att bli SJ NNrp 3231346. Efter att SJ tagit vagnen ur trafik så kom den till sist att ställas upp i Jenny tillsammans med ett flertal andra vagnar. Där kom den att stå kvar till slutet av 1980 då den transporterades bort för att hamna på museibanan Anten-Gräfsnäs Järnväg. Efter att Tjustbygdens Järnvägsföreningen köpt den tillsammans med två andra vagnar 2007 kom den åter till Småland. En renovering av vagnen påbörjades 2013 men kom att stanna av då ramverket är rostskadat och kräver utbyte av stora delar för vagnen åter ska kunna sättas i trafik.

 

SJ NNsp 323168

[bild saknas]

Littera och nr: NNsp 323168

Tidigare littera och nr: MÖJ NN E2, NVHJ NN1 1701, NVHJ NNs 1701, SJ NNsp 323168

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1916

1916 beställde Trafikchef R.H. Ekman vid Mellersta Östergötlands Järnvägar 50 öppna godsvagnar för uthyrning i en verksamhet som kallades för Vagnsuthyrningskonsortiet. Vagnarna hyrdes ut till olika privatbanor där behov uppstod vid tillfälliga trafiktoppar. För att vagnarna skulle bli godkända för trafik inregistrerades de som privatägda vagnar hos Mellersta Östergötlands Järnvägar som MÖJ NN E1-E50.

Verksamheten kom att upphöra efter några år och de flesta vagnarna såldes vidare. Denna vagn inregistrerades hos Mellersta Östergötlands Järnvägar som MÖJ NN E2. Den kom senare att säljas vidare till Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar där den blev NVHJ NN1 1701, senare NNs 1701. Efter förstatligandet kom vagnen att bli SJ NNsp 323168. Efter att den tagits ur trafik så kom den att stå uppställd i Jenny tillsammans med ett flertal andra godsvagnar innan den såldes till museibanan Anten-Gräfsnäs Järnväg 1980. Vagnen kom tillbaka till Småland efter att Tjustbygdens Järnvägsförening köpt den 2007. Den renoverades och kom åter i trafik 2013. 

Vagnen är lastad med korgen från personvagnen NVHJ C 53

 

SJ NNsp 323192

 

Littera och nr: NNsp 323192

Tidigare littera och nr: MÖJ NN S70, NVHJ NN 309, NVHJ NN1 1738, NVHJ NNs 1738, SJ NNsp 323192

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1917

1917 startade AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping egen uthyrning av vagnar. Vagnarna hyrdes ut till olika privatbanor då vagnar behövdes vid tillfälliga trafiktoppar. För att vagnarna skulle bli godkända för trafik inregistrerades de som privatägda vagnar hos Mellersta Östergötlands Järnvägar. Efter några år avvecklades verksamheten, och de flesta vagnarna såldes. Vagnen inregistrerades hos Mellersta Östergötlands Järnvägar som MÖJ NN S70 men ägdes av ASJ. Vagnen såldes senare till Norsholm – Västervik – Hultsfreds Järnvägar och fick beteckningen NVHJ NN 309. Den ommärktes efter några år till NVHJ NN1 1738 och litteran ändrades senare till NNs. 

Efter förstatligandet av NVHJ infördes vagnen 1950 i SJ:s fordonspark som SJ NNsp 323192. Efter att ha slopats som trafikvagn ställdes den upp i Jenny och köptes av museiföreningen Anten – Gräfsnäs Järnväg. I samband med att Tjustbygdens Järnvägsförening hjälpte till med transporter av godsvagnar från Jenny till Västervik inför avhämtning till Anten fick man möjlighet att köpa vagnen 1980. Hos Tjustbygdens Järnvägsförening renoverades den och sattes i trafik redan 1981. Den har varit i trafik sedan dess men har vid några tillfällen genomgått en del större underhållsinsatser för att kunna fortsätta användas, exempelvis byte av brädgolvet.

 

SJ NNrp 323786

 

Littera och nr: NNrp 323786

Tidigare littera och nr: VB NN2 509, NÖJ NN3 973, SJ NNrp 323786

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1916

Vagnen har ett förflutet på Vikbolandsbanan men såldes därifrån till Norra Östergötlands Järnvägar. På bilden ovan är vagnen lastad upp och ner på en tjänstevagn, SJ TJV 85.

Den kom senare att övertas av SJ. Skara-Lundsbrunns Järnvägar kom att köpa vagnen till sin museijärnväg. I början av 2000-talet kom Tjustbygdens Järnvägsförening att överta vagnen. Den är inte renoverad och saknar bland annat hjulaxlar. 

 

SJ NNrp 324153

Littera och nr: NNrp 324153

Tidigare littera och nr: SRJ NNu 1031, SJ NNrp 324153, RB 1, SLJ 1

Tillverkare: Orenstein & Koppel AG, Drewiz, Tyskland

Tillverkningsår: 1919

 Vagnen tillverkades i Tyskland för Stockholm – Roslagens Järnvägar och fick beteckningen SRJ NNu 1031. Många svenska järnvägsbolag beställde vid denna tid vagnar i Tyskland eftersom priserna var mycket låga efter kriget och inflationen gjorde i många fall att vagnarna blev betydligt billigare vid leveransen än vad bolagen tänkt sig vid beställningen. Vagnstypen är en av de mest storbäriga som funnits på svenska smalspår och de nyttjades hårt i godstrafiken på roslagsbanenätet. När Stockholm-Roslagens Järnvägar förstatligats 1959 kom vagnen att bli SJ NNrp 314153.

Efter att godstrafiken söder om Rimbo lagts ned 1969 kom vagnen att användas av banavdelningen. När SJ sålde Roslagsbanan 1972 ändrades identiteten till RB 1 i tjänstevagnsnummerserien.

Vagnen köptes av Tjustbygdens Järnvägsförening 1996 och sattes i trafik främst för transporter vid banarbeten. 2012 byggdes den om med en HIAB 650-kran och används flitigt av banavdelningen för allt från sliperstransporter och vedhämtning till kabelutrullning vid större signalarbeten.

 

SJ NNrp 324162

Littera och nr: NNrp 324162

Tidigare littera och nr: SRJ NNu 1040, SJ NNrp 324162, RB 3, SLJ 3

Tillverkare: Orenstein & Koppel AG, Drewiz, Tyskland

Tillverkningsår: 1919

Vagnen tillverkades i Tyskland för Stockholm – Roslagens Järnvägar och kom att få beteckningen SRJ NNu 1040. Många svenska järnvägsbolag beställde vid denna tid vagnar i Tyskland eftersom priserna var mycket låga efter kriget och inflationen gjorde i många fall att vagnarna blev betydligt billigare vid leveransen än vad bolagen tänkt sig vid beställningen. Vagnstypen är en av de mest storbäriga som funnits på svenska smalspår och de nyttjades hårt i godstrafiken på roslagsbanenätet. När Stockholm-Roslagens Järnvägar förstatligats 1959 kom vagnen att bli SJ NNrp 314162.

Efter att godstrafiken söder om Rimbo lagts ned 1969 kom vagnen att användas av banavdelningen. När SJ sålde Roslagsbanan 1972 ändrades identiteten till RB 3 i tjänstevagnsnummerserien. Under tiden som tjänstevagn på Roslagsbanan blev vagnen av med sin tryckluftsbroms och även hållarna för stolpar på vagnssidorna togs bort.

Vagnen köptes av Tjustbygdens Järnvägsförening 1996 och sattes i trafik främst för transporter vid banarbeten. 

Evenemang

Trafikinformation

Tågtrafiken startar 22 juni

Tidtabell och biljettpriser

Stöd verksamheten

Läs mer om hur du kan stödja vår verksamhet

Stöd verksamheten

Antal bytta sliprar 2021

1467 (uppdaterat 6/6)

2020 byttes 3704 sliprar

© 2018 Tjustbygdens järnvägsförening