För att förbilliga driften och även kunna avskaffa de äldsta ångloken så infördes enklare växellok, så kallade lokomotorer, på många håll från 1920-talet och framåt. Lokomotorer är billigare i drift än ånglok och kunde dessutom bemannas av lokomotorförare som hade lägre lön än lokförare. De första lokomotorerna var små men med tiden kom större och större lokomotorer att införskaffas. Den äldsta lokomotorn som Tjustbygdens Järnvägsförening äger är tillverkad 1937. Tjustbygdens Järnvägsförening äger i dag även tre lokomotorer av typen Z4p. Grundkonstruktionen kom på 1940-talet och den kom att utvecklas genom åren och SJ beställde lokomotorer av liknande typ för både normal- och smalspår. Liknande lokomotorer kom även att beställas av olika industrier för intern växling, även en sådan finns i samlingen. Z4p kom med åren att utvecklas, bland annat med olika utseende. En del lokomotorer utrustades även för multipeldrift så att en förare ensam skulle kunna manövrera flera lokomotorer tillsammans.
Lokomotorer kom med tiden att ersätta ånglok även i godstågstjänst på många banor. I Västervik kom SJ använda Z4p i all kvarvarande smalspårig godstrafik från 1965 efter norra banans breddning och fram till 1985 när smalspårstrafiken upphörde helt. Numera gör lokomotorerna god tjänst hos Tjustbygdens Järnvägsförening och används vid växling, banarbetstransporter och även för att dra resandetåg vid vissa tillfällen.
BLJ 2
Littera och nr: 2
Tidigare littera och nr: BLJ 2
Tillverkare: AB Slipmaterial, Västervik
Tillverkningsår: 1937
Tillverkningsnummer: 205
Längd över koppel: 4,7 m
Största tillåtna hastighet: 20 km/h
Motor: Scania D401
Lokomotorn är tillverkad av AB Slipmaterial i Västervik som tillverkade omkring 270 lok under åren 1925 till 1949. Mannen bakom de framgångsrika fordonen var ingenjör Lambert Bjurström som påbörjade tillverkningen vid Skolgatan i centrala Västervik. Lokomotorerna användes främst vid växling och var då betydligt billigare i drift än ett ånglok.
Föreningens Bjurströmslokomotor är av typ 8 med en tjänstevikt av åtta ton. Den levererades som nummer 205 i februari 1937 till Fagersta Bruks AB, Klosterverken, Långshyttan i Dalarna. Formellt inregistrerades fordonet i bruksbanan Byvalla – Långshyttans Järnvägs fordonspark som BLJ 2. Den användes främst för internväxling inom bruksområdet vilket även fortsatte efter det att järnvägen till Byvalla lagts ned 1964. Lokomotorn köptes 1972 av Stockholm-Roslagens Järnvägars Museiförening, SRJmf. 1993 skedde en bytesaffär mellan SRJmf och TJF där TJF fick bl.a. lokomotorn mot att ångloket L18p 3147 gästspelade på deras egen järnväg mellan Uppsala och Faringe.
Renovering av korgen påbörjades under 90-talet, därefter avstannade projektet. Original Fordson-motorn var sönderfrusen när loket kom till TJF, och lokomotorn kommer därför istället få en Scania D401-motor från en annan lokomotor av liknande modell. Renovering pågår på lediga stunder.
Katrinefors AB 2
Littera och nr: 2
Tidigare littera och nr: Katrinefors AB 2
Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar
Tillverkningsår: 1959
Tillverkningsnummer: 182
Längd över koppel: 7,2 m
Största tillåtna hastighet: 31 km/h
Motor: Scania D812
Strax innan breddningen av den smalspåriga järnvägen Forshem-Mariestad-Gårdsjö skaffade Katrinefors Bruk AB i Mariestad två lokomotorer för den interna växlingen på bruket. Under november 1959 levererades två lokomotorer från Kalmar Verkstad AB. Lokomotorerna påminde maskinellt om de Z4p som levererades till SJ 1947-1953 men exteriört påminde de mer om senare levererade normalspårslokomotorer av typen Z43. De var redan vid leveransen var förberedda att byggas om till normalspår.
Omspårningen gjordes 1961 och lokomotorerna kom att användas till brukets växling tills de ersattes av Z43 429. 1992 skänktes de två lokomotorerna till SkLJ, Skara-Lundsbrunns Järnvägar och renovering av lokomotor nummer 2 påbörjades. 1998 bytte SkLJ bort den nummer 2 till Stockholm-Roslagens museiförening, SRJmf där hjulaxlarna åter anpassades för smalspår. Renoveringen kom att stanna av igen. 2017 kom loket till Tjustbygdens Järnvägsförening och renoveringen fortsatte. Efter drygt fem års renovering kunde lokomotorn äntligen provköras till Verkebäck i november 2022.
Z4p-lokomotorer
Föreningen har tre stycken lokomotorer av typen Z4p. Lokomotorerna av denna typ byggdes av Kalmar Verkstads AB. De första lokomotorerna av denna typ levererades till Stockholm-Roslagens Järnvägar och Gotlands Järnvägar. Fler lok kom därefter att beställas av SJ och NKlJ. Mellan åren 1947-1953 och 1956 byggdes totalt 51 stycken lokomotorer. Förutom Z4p för spårvidd 891 mm byggdes också 8 stycken Z4t för smalspår 1067 mm och sju stycken lok byggdes om till Z4tu för 1093 mm spårvidd. Den sista serien med 15 lok som byggdes 1956 fick ett annat utseende och kom därför att skämtsamt kallas för "Z4p Sport".
Fordonsfakta, lika för alla tre lokomotorerna:
Längs över koppel: 6,4 m
Största tillåtna hastighet: 40 km/h
Motor: Scania-Vabis D812
Tjänstevikt: 14 ton
Z4p 261
Littera och nr: Z4p 261
Tidigare littera och nr: SJ Z4p 261, SLJ Z4p 3
Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar
Tillverkningsår: 1951
Tillverkningsnummer: 81
Lokomotorn tillverkades som KVAB nummer 81 och vid leveransen fick den beteckningen SJ Z4p 261. Den placerades vid 27 Maskinsektionen i Kalmar och tjänstgjorde under många år på smalspårsbanorna i Kalmar-trakten. Lokomotorn omstationerades senare till Växjö och såldes 1981 till Storstockholms Lokaltrafiks Järnvägar, SLJ, för tjänst på Roslagsbanan. I Stockholm fick fordonet ny identitet som SLJ Z4p 3. När den slopades blev den reservdelsförråd vid reparationer av banans övriga fordon.
Tjustbygdens Järnvägsförening övertog resterna av lokomotorn 1994 och då saknades bl.a. motor, växellåda och kylare. Ursprungligen var tanken att plocka fordonet på återstående användbara delar och sedan skrota det. Det visade sig dock att lokomotorn var i tämligen gott skick och att det fanns möjlighet att skaffa fram de delar som saknades. Lokomotorn kom därför att renoveras 1996-97. Den första motorn som monterades av föreningen, en Scania-Vabis D815, kom från en normalspårig rälsbuss av typen Y6 och var något starkare än den ursprungliga motorn, Scania-Vabis D812. Den starkare motorn gjorde att lokomotorn fick smeknamnet "Starke Staffan". Motorn kom efter tio års drift att bytas mot en standardmotor. Lokomotorn fick under 2020 nya hjul och hjulaxlar monterade.
Z4p 264
Littera och nr: Z4p 264
Tidigare littera och nr: SJ Z4p 264
Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar
Tillverkningsår: 1951
Tillverkningsnummer: 84
Kalmar Verkstad tillverkade över 50 smalspåriga lokomotorer för SJ under perioden 1947-1956 för tjänstgöring på i huvudsak förstatligade järnvägar. Lokomotordrift var betydligt enklare och framför allt betydligt billigare än ångloksdrift. Ångloken kom därför på många håll att nästan helt ersättas av dieseldrivna lokomotorer och rälsbussar.
Lokomotorerna levererades i två omgångar varav den senare fick ett något modernare utseende med lutande front och förbättrad förarhytt. SJ Z4p 264 hör till den första omgången och levererades som KVAB nummer 84. Lokomotorn placerades i Västervik 1982 och hade innan dess bl.a. tjänstgjort i Norrköping, Mariestad, Sävsjöström och Växjö. SJ slopade lokomotorn 1985 och den köptes av Tjustbygdens Järnvägsförening samma år. Den kom att användas i föreningens verksamhet men kom även att lånas ut till Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnväg AB där den bland annat fick göra tjänst i samband med att bolaget för Televerket grävde ner optokabel i banvallen. Den tjänsten slet hårt på lokomotorn och 1990 ställdes den av för bland annat motorbyte. I samband med dessa arbeten så byttes även hela lokomotorns elsystem ut med nya kablar. Det arbetet blev klart i början av 1993. Lokomotorn har gjort god tjänst hos föreningen sedan smalspårstrafiken återupptogs 1995 men har under perioder varit avställd för större reparationer.
Z4p 318
Littera och nr: Z4p 318
Tidigare littera och nr: SJ Z4p 318, VHVJ Z4p 318, SMAB Z4p 318
Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar
Tillverkningsår: 1952
Tillverkningsnummer: 101
Lokomotorn byggdes från början på samma vis som våra andra två Z4p men kom senare att byggas om för möjlighet till multipelkörning. Ombyggnaden bestod bland annat i att styrning av växellådor och motorns varvtal blev el-pneumatisk. Z4p 318 drog rivningståget på Falkenbergsbanan och har tjänstgjort i Västergötland innan den på slutet av SJ-tiden hamnade som reservlok i Finspång, där användes loket mycket sparsamt. 1988 såldes den till VHVJ och hamnade i Småland. Efter att VHVJ gått i konkurs 1992 såldes den vidare till Småländska Smalspåret AB. Efter att smalspårsverksamheten i Växjö upphörde i slutet av 1990-talet kom lokomotorn att stå kvar där under några år innan den 2005 såldes till TJF. Lokomotorn har krockskadats vid rampning någon gång och därför fått ett nytt kylargaller bestående av fönsterskydd från ett rälsbussläp. Lokomotorn är helrenoverad av TJF och har även genomgått en mindre ombyggnad av elsystemet för att kunna köras från vår manövervagn UBzp 108.